Välkommen till Extors kennel

Hej vänner!

Detta inlägg passar väl inte riktigt in i kennelns blogg men jag ville dela med mig av den ändå för den speglar hur hopplöst vissa dagar börjar och ändå så slutar de riktigt bra......

Ja, dagen började med att klockan ringde...dax att gå upp. Någongång, någonstanns i stadiet mellan sovande och vaken stänger jag av klockan och somnar om. Plötsligt vaknar jag med ett ryck, gubben ropar:

-Klockan är halv sju vi har försovit oss!!

Upp med rullgardinen, solen strålar...nåja nu har jag inte tid med det.

Upp som en raket, fram med frukost, stora grabben ska med skolbussen, och den bussen väntar inte. Mellan killen surar och vill inte gå till dagis och därmed vägrar han att äta sin smörgås. Minsta killen snackar bara gojja och kladdar med flingorna, men får med lite tjat såsmåningom i sig sin frukost.

In i duchen, ut ur duchen torka håret, maskaran åker på!

Klockan tickar...

Största killen hinner med bussen, mellan killen vägrar fortfarande att äta sin smörgås, minstingen pratar bara gojja!!

Nu är det dax, trugar i mackan...på med ytterkläderna och iväg!

Mellan killen surar lite men följer ändå med in på dagis, mamma får ingen puss för det står andra barn i hallen på dagis och tittar på.

Bilen ska lämnas in på verkstad mellan 7 och 8  klockan 10 i 8 står jag på verkstaden med bilen, ska bara tömma den lite snabbt och snygga till den en aning.

Ut med hunden som ska vara på rehab vattenträning kl 8.15 in med henne i lånebilen som min kära svärmor hjälpt mig med. Hon tar dessutom med min minsta kille som munnen fortfarande konstant går på, med sig hem..

(tack gulliga svärmor)

Jag får med mig hennes trasselsudd som jag lovat klippa under dagen när jag är på jobbet.

Jag jäktar vidare tjugo över åtta parkerar jag bilen hos veterinären... vad tomt det är funerar jag, men tänker, att det är ju fortfarande tidigt på dagen...

Ut med hundarna ur bilen, svärmors bångstyriga trasselsudd får följa med ni, för solens varma strålar värmer snabbt upp i bilen...

Jag känner på dörren hos veterinären...låst...men klockan är ju snart fem i halv nio, jag är ju sen...ringer numret på dörren, -nej du har inte tid förens imorgon, säger tjejen på andra sidan luren...suck..

Nu ringer telefonen, det är en av mina trevliga valpköpare, då tar batteriet på telefonen slut och den stängs av..Jaha..suck..igen.

Vad ska jag göra nu då? jobba gör jag inte på några timmar än.

Jag åker till stranden och går en runda istället.

När jag väl tagit mig igenom staden och parkerar, ser jag havets blåa vatten och känner en svag bris då jag stiger ur bilen..med ens är hela morgonens bekymmer ur värden.

Vi njuter av en skön promenad istället...vilken härlig morgon!!

Många kramar Sophie